Kapitel 1: Framme i Appaloosa Plains

"Det är cirka 2 minuter kvar till Appaloosa Plains centrala tågstation. 2 minuter."
En dov röst mot en skrapande mikrofon hörs i tågets högtalare. Alicia lutar pannan mot det smutsiga fönstret och tittar ut mot hennes nya hemstad. Det verkar vara en lugn stad, precis som hon vill ha det.
Alicia köpte den största tomten i hela Appaloosa Plains, så att hon säkert vet, att det kommer vara ett lyckligt och glatt hem.
Tåget stannar med skrikande bromsar och passagerarna tar sina väskor och kliver ut på perrongen. Alicia tar en taxi till hennes nya hem. När de är framme blir hon överlycklig, en vackrare tomt och utsikt finns inte. Trots att där inte ens finns en ordentlig säng, är hon positiv.

Men hon lämnar ingen tid åt spillo. Så efter att ha betraktat sitt hus en stund, som i hennes ögon var väldigt vackert, så tar hon en taxi in till stan igen. Där går hon till stans sjukhus, men även forskningsanläggning. Där ansöker hon om jobb, och bara tio minuter senare kommer hon ut ur byggnaden med ett stort leende på läpparna.

Hon sätter sig på en liten parkbänk för att smälta allting. Hon sitter i världens vackraste stad, och har precis börjat ett nytt kapitel i sitt liv. Allt gick så fort, hon bara reste iväg för knappt ett dygn sedan. Hon börjar nästan sakna Olle, hennes bror och bästa vän. Men sådana tankar kunde hon inte tänka på. Hon reste sig, drog in ett djupt andetag med frisk luft och åkte hem igen.

Väl hemma hade universitetsmaskoten Brandt kommit, för att marknadsföra universitetet. Alicia var väl inte direkt superintresserad av universitetet, skolan hade aldrig varit hennes starka sida. Men de småpratade lite. Brandt hälsade henne välkommen till kvarteret, vilket fick Alicia att känna sig så oerhört välkommen dit. Appaloosa Plains kändes verkligen som den perfekta staden för henne.