Kapitel 5: På rosa moln

Alicia sliter med jobbet, men det går tungt. Varje dag går tungt. Hon sörjer fortfarande sin ensidiga förälskelse i Gabbe. Hon vill verkligen ha någon. I ett folktomt bibliotek sätter hon sig vid datorn för att kolla meddelanden från lika kärlekskranka som hon. Hon har fått två stycken. Ett kommer från en gammal man vid namn Tasse och ett är från Kalle. Kalle! Ja! Hon ringer honom på en gång, överväldigad av glädje.

De åker till sommarfestivalen tillsammans. De pratar länge, hela kvällen faktiskt. Solen hinner gå ner och månen gå upp. Kalle verkar vara perfekt för henne. Han har nyss gått ut universitetet med en examen i tekning, har ett jobb, är familjeinriktad och verkar faktiskt intresserad av Alicia. Hon svämmar över av känslor, så här kände hon inte för Gabbe. Ju mer kvällen övergår till natt blir Alicia mer och mer säker på sin sak. Kalle är den rätta. Det vet hon. Hon chansar och kysser honom blygsamt där i regnet, vilken han besvarar med ett leende. Innan Alicia svävar hemåt på rosa moln är de ett par.

Dagen efter är Slappardagen, en dag som börjar med regn och åska. Alicia går runt inne i stan, tittar i skyltfönstren. Då bestämmer hon sig för att ändå köpa lite grönsaker, för att hon älskar trots allt att vara nere i jorden och få smuts under naglarna. Det var något hon tyckte väldigt mycket om, men i Sunlit Tides var det sand mest överallt.
Hon planterade två stycken tomatplantor och tre stycken salladsplantor, och hoppades på det bästa. Alicia hoppades verkligen att det skulle gå bra med dessa, då hennes framtid praktiskt taget vilade i de här plantornas händer. Hennes jobb var på bristgränsen, då hon inte åstadkommit någonting alls den senaste veckan.

Kapitel 4: I dejtingdjungeln

Allt eftersom jobbdagen gick, som fick Alicia svårt att fokusera, så lät förslaget "Onlinedejting" inte så dumt. Hon behövde ju hitta någon, visst? Inte gick det att leva ensam hela livet. Så när jobbdagen tagit slut begav Alicia sig till biblioteket. Ännu en bra dag, solen sken, fåglarna kvittrade. Biblioteket luktade gammalt läder och Alicia gillade den lukten. I Sunlit Tides hade hon ofta suttit i biblioteket, hellre de än att vara ute. Hon hade läst ut alla böcker sedan länge där, men hon satt ändå i en fåtölj och stirrade ut mot havet. Redan då, flera år innan Alicia bestämde sig för att ge sig av, ville hon bort därifrån. Ingen som hon kunde vara lycklig i en stad som Sunlit Tides.

Alicia hittar allt från snobbar vid namn Bertram, till hetlevrade cowboys. Men hon föll för en kille. Han hette Kalle och verkade vara en hygglig kille. Hon skickade ett förhoppningsfullt meddelande till honom och hoppades på det bästa. Men sedan fanns det inte så mycket att göra. Hon gick ut i solen igen och åkte till sommarfestivalen. Där måste det finnas någon väl?

Men nej. Inga män. Om man inte var ute efter en tjuv förstås, men så lågt tänkte Alicia inte sjunka. Hon snörde istället på sig rullskridskor istället och åkte ensam runt i rinken. Hon hade åkt massvis med rullskridskor när hon var liten, men hon hade tydligen glömt det mesta.

Helt plötsligt ringer hon Gabbe - och bjuder ut honom! Han tackar ja, och de ses på festivalen. De pratar länge, länge och Alicia lägger in en stöt. Han är så snygg där i månskenet.

Men han kände tydligen inte samma sak för henne.

"Du har problem och jag tänker inte stanna kvar för att lösa dem." ekar i hennes huvud när hon sorgset går hemåt.

Kapitel 3: En början på vänskap?

Morgonen gryr med kvittrande fåglar och en stark sol rakt i Alicia's ansikte. Hon rullar ur sovsäcken i ett yr av fjädrar. Med dun i håret klär hon på sig, gör sig i ordning och kliver in i samåkningsbilen. Hon sitter nervöst och biter på naglarna i stort sett hela resan och med en klump i magen.
Dagen går inte alls bra, när hon lämnar arbetet så har hon inte åstadkommit någonting. Besviken är hon, men imorgon ska hon bättra sig. Solen skiner fortfarande och det är varmt i luften, så hon beger sig, lite nedslagen, till en trollerishow som ska börja.

I Sunlit Tides var det nästan aldrig någon som höll sådana här shower, alla där var ute efter att lura folk och tjäna pengar. Oavsett om det handlade om kärlek eller ett hus. Än en gång påminns Alicia om Olle, hur hjärtat värker varje gång hon tänker på sin älskade bror. Men hon har det så mycket bättre här i Appaloosa Plains, trots att hon bott här en dag och inte har tak över huvudet.

Trollerishowen var helt okej, Alicia tycker trollkvinnan Castor var väldigt modig i alla fall. Dagen går mott kväll och natt, men det hindrar inte Alicia från att fortfarande vilja hitta någon, någon som hon kan bli vän med. Det har hon saknat allt för länge.

Så hon kollar igenom sin telefonkatalog och där hittar hon ett namn; Gabbe Pompe. Han presenterade sig för henne igår i parken, men hon la ingen vidare uppmärksamhet åt honom, då schack-partiet hon höll på med var intressantare. Med darriga fingrar knappar hon in hans nummer. Gabbe svarar och de börjar prata, om allt mellan himmel och jord.

Alicia åker hem, glad, och jobbet är som bortblåst.
Det har blivit mörkt, men Alicia tvingas fumla sig fram genom mörkret och ställa upp den gröna, stinkande soptunnan som en tvättbjörn vält. En aning mer illaluktande och lite sur Alicia, lägger sig i sovsäcken och somnar.

Kapitel 2: Försjunken i sitt nya liv

Med fåglar som skvallrar om att det finns massor att göra fortfarande, beger sig Alicia till stadens allmänna park. Det är fler än hon som tänkt samma tanke, för parken är inte folktom. Hon slår sig ned vid ett av parkens två schackbord, för att sjunka ned i djupa tankar om logik. Hon sitter där i timmar, folk kommer och går, försöker sig på ett "Hej" men hon hör de inte.

Det är inte förrän det börjar mörkna hon inser att hon suttit på den slitna trästolen allt för länge. Fortfarande med logik i tankarna börjar hon vandra mot gymmet, för att låna deras dusch. Solen drar sig sakta men säkert djupare och djupare ned mellan Appaloosa Plains höga berg och berättar att dagen snart är slut. Efter en varm och skön dusch åker hon hem igen. Än en gång förundras hon över hur otroligt vackert Appaloosa Plains är, tanken slår henne varje gång.

När taxin stannat vid hennes stora orörda tomt blir Alicia nästan rörd. "Tänk att den här är min. Jag har köpt den med mina egna pengar.". Här är hon säker att hon kommer bli lycklig. Och det var just därför hon lämnade Sunlit Tides och Olle. För att bli lycklig. Solen försvinner bort i horisonten och Alicia kryper ned i sin sovsäck.

Kapitel 1: Framme i Appaloosa Plains

"Det är cirka 2 minuter kvar till Appaloosa Plains centrala tågstation. 2 minuter."
En dov röst mot en skrapande mikrofon hörs i tågets högtalare. Alicia lutar pannan mot det smutsiga fönstret och tittar ut mot hennes nya hemstad. Det verkar vara en lugn stad, precis som hon vill ha det.
Alicia köpte den största tomten i hela Appaloosa Plains, så att hon säkert vet, att det kommer vara ett lyckligt och glatt hem.
Tåget stannar med skrikande bromsar och passagerarna tar sina väskor och kliver ut på perrongen. Alicia tar en taxi till hennes nya hem. När de är framme blir hon överlycklig, en vackrare tomt och utsikt finns inte. Trots att där inte ens finns en ordentlig säng, är hon positiv.

Men hon lämnar ingen tid åt spillo. Så efter att ha betraktat sitt hus en stund, som i hennes ögon var väldigt vackert, så tar hon en taxi in till stan igen. Där går hon till stans sjukhus, men även forskningsanläggning. Där ansöker hon om jobb, och bara tio minuter senare kommer hon ut ur byggnaden med ett stort leende på läpparna.

Hon sätter sig på en liten parkbänk för att smälta allting. Hon sitter i världens vackraste stad, och har precis börjat ett nytt kapitel i sitt liv. Allt gick så fort, hon bara reste iväg för knappt ett dygn sedan. Hon börjar nästan sakna Olle, hennes bror och bästa vän. Men sådana tankar kunde hon inte tänka på. Hon reste sig, drog in ett djupt andetag med frisk luft och åkte hem igen.

Väl hemma hade universitetsmaskoten Brandt kommit, för att marknadsföra universitetet. Alicia var väl inte direkt superintresserad av universitetet, skolan hade aldrig varit hennes starka sida. Men de småpratade lite. Brandt hälsade henne välkommen till kvarteret, vilket fick Alicia att känna sig så oerhört välkommen dit. Appaloosa Plains kändes verkligen som den perfekta staden för henne.