Prolog

Olle går från dörr till dörr. Kristina, Sam och Melinda sitter vid frukostbordet och slänger i sig maten. De knarrande golvplankorna är svala mot Olles nakna fötter. Det är ännu en solig och stekande het sommardag i Sunlit Tides. Utanför hördes havets skvalpande vågor, fågelkvitter och överlyckliga turister.
"Var är Alicia?"

Melinda tittar upp från skålen med flingor och ser syrligt på sin bror.
"Vem bryr sig? Hon skulle ändå inte äta frukost med oss. Det gör hon aldrig"
Kristina lägger blicken på Melinda och skakar på huvudet. Sedan så vänder hon sig till Olle.
"Jag har inte sett henne sedan igår kväll. Kanske har hon tagit en morgonpromenad"

Olle går in till Alicia's rum en gång till. På skrivbordet hittar hon ett brev, adresserat till Olle.

"Hej Olle

När du läser det här är jag långt borta. Jag reste inatt, när ni alla låg i djupaste sömn. Jag hör inte hemma i Sunlit Tides.

Du var min bästa vän och antagligen den enda som kommer att bry sig om det här. Melinda orkar säkert inte ens läsa det här. Hälsa mamma att hon är världens bästa mamma. Hälsa Sam att hans dröm kommer gå i uppfyllelse. Hälsa Melinda att världen handlar om mer än utseendet.

Vi kommer antagligen aldrig mer att träffas, så jag önskar dig all lycka i livet, och det är för just lycka jag åkt för. Jag vill vara lycklig, och jag skulle aldrig kunna bli lycklig i Sunlit Tides.

Vart jag är på väg vet jag inte, vi får se. Det enda jag är säker på, är att det kommer bli bra. Jag klarar mig fint.

Jag älskar er alla.

Alicia"